" Ibland suger livet giraff " -mamma.

Kan ibland känna mig sådär fruktansvärt arg, irreterad, bortglömd, ouppskattade och frustrerad så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag kan inte hantera dom känslorna. Jag vet inte hur man gör.
Jag vill skrika, slå, ja vara allmänt elak.

När jag blivit sårad får jag oftast ett hysteriskt utbrott för att sedan lämna det gamla bakom mig med en klackspark... Eventuellt med lite panik känslor inom mig men dom är väl dolda.
Det är inte många som sett mig gråta, varken av lycka eller sorg.
Att visa sårbarhet är starkt. Men det är en egenskap jag inte hanterar särskilt bra.

Från en sak till en annan..
Jag är vuxen nu och förväntas bete mig därefter, ibland känner jag inte för det. Jag kanske känner för att skrika -Försvinn ifrån mitt liv, jag välkomnade inte dig, du bara dök upp, Prata inte med mig!
eller kanske -Du din avskyvärda, otacksamma, inkompetenta idiot!
eller ännu bätre -Men vakna upp din jävla fjolla, sluta vara så jävla blåögd, du går på en nit!
Istället är jag tyst, nickar snällt, sväljer och tar emot tills jag spricker...

Åh, kände mig bara en aning bitter på mina val här i livet.. Sorry!
Godnatt kära vänner!
Peace Love