Klysch jävel..

Att hålla förhållandet vid liv är en svår klyscha.
Särskilt under småbarnsåren... Eller vad vet jag, kanske möter man djupare kriser längs vägen.
Men här och nu så står vi inför utmaningen "småbarnsåren".


Att dela lika är ett begrepp som inte fungerar, inte för oss iaf.
Just nu är jag inne i en period där jag lixom inte orkar måna om andra eller annat än det som absolut är nödvändigast, barnen. 
Så här hemma ser ut som ett bombnedslag och helt ärligt, jag orkar inte bry mig.
Jag har lixom tappat lusten för det mesta.
Varfrör?
Jag tror inte ens att jag vill flytta igen. Hmm. Jag kanske är deprimerad.
"Oss" är det inget större fel på. Mest mig tror jag, jag är uttråkad.


Hur gör ni?
Skvallra till mig, 
era bästa knep?!


Typ flytta till Bahamas och leva loppan. Få lite ny inspiration och kraft.


Peace Love